Vad som hände med HMT Bounty av Gabriella Johansson sjöfartsnyheter.

29 Oktober 2012 sjönk HMS Bounty i orkanen Sandy utanför Cape Hatteras, North Carolina. Det man kunde läsa på internet var att kaptenen hade gett order om att kasta loss eftersom han ansåg det säkrare ute på havet än inne i hamn. Det var 16 besättningsmän ombord när fartyget lämnade hamn, av dessa blev tre allvarligt skadade, en tjej dog och kaptenen själv hittades aldrig även om U.S. Coast Guard letade.

Man räknar med att fartygets beräknade värde låg på $4 miljoner dollar.

Vill man läsa mer om händelsen kan man läsa på engelska här.
http://www.ntsb.gov/doclib/reports/2014/MAB1403.pdf

Nu till det mer intressanta (men ändå väldigt tragiska), här är hela olycksrapporten från NTSB.

För er med lite knackig engelska har jag gjort ett kortare sammandrag på svenska. Ha förståelse för att jag har varit igång sedan kl 06.30 och att jag ska sova nu. [:D] Stavfel kan förekomma!
(fick reportaget igår kväll/ sjöfartsnyheter)



HMT Bounty

Skeppet hade varit på varv under september månad där både volontärer och varvspersonal fixade med fartyget. En del av besättningen hade en del erfarenhet och hade koll på vad som skulle göras och hur, de hjälpte och visade de med mindre erfarenhet hur man skulle gå till väga. Under varvsperioden hittade man en del trä som var ruttet, det visade sig att besättningen visste om en del av det. Efter varvsperioden begav sig Bounty till New London där de skulle delta i ett event och den 12 oktober skulle de avsegla mot Florida, där de skulle vara 10 november. Kaptenen kallade till möte och berättade för besättningen att de inte behövde följa med ombord under de rådande väderförhållandena men att de själva skulle få betala sin resa ner till Florida för att kunna mönstra på igen.

Eftersom den normalt 20-25 mans besättningen bara skulle bestå av 15 personer innebar det att de övriga skulle få mycket mer arbete. Ingen ville lasta detta på de andra så ingen lämnade skeppet även om de var oroliga.

Kapten hade innan varvsperioden varit med i en tvintervju där han berättade att Bounty brukade “chased hurricanes,”, jaga orkaner. Man seglar nära vindögat och använder sig av vindarna för att ta sig fram.

Fartygsföreningen var medvetna om stormen men det finns inget bevis för att de avrådde kaptenen från att segla.

Men en medelhastighet på 6 knop skulle det ha tagit fartyget 10 dagar att komma fram till Florida så det fanns gott om tid för förseningar. Under det första dygnet pågick allt som normalt, inte direkt dåligt väder men man förberedde ändå med säkerhetslinor.

Lördag morgon 27 Okt ändrade kapten kursen efter lite diskussion med föreningen. Han hoppades på att kunna klämma sig emellan stormen och kusten. Han räknade troligtvis med att han skulle hamna i stormens öga och inte hela det vindspann som stormen hade. Besättningen la inte så mycket märke till detta utan trodde att de följde originalrutten.

“Thanks for the weather update, because of it I feel okay about
trying to sneak to the west of Sandy, new course 225 T. It looks like it will stay offshore
enough [for] us to squeak by. Thx.”

Under bra förhållanden var man tvungen att pumpa läns en gång per 4 timmars vakt. När vädret blev sämre blev de tvugna att pumpa allt oftare. Besättningen fick jobba hårt för att segla genom 8-15 fotsvågor med en vind på 25-30 knop som helatiden ökade. Det var svårt att hålla balansen och gå ombord, många kände sig sjösjuka. Maskinisten halkade och bröt handen under morgontimmarna och var sjösjuk. Han hade väldigt svårt för att gå ner och underhålla maskinen.

Under stormen upplevde många ur besättningen att fartyget hade börjat läcka i skrovet på ställen där det inte läckt förut och man kunde tydligt höra droppljud och rinnande vatten under däck. Det läckte så mycket att man fick lägga plastpåsar över kojerna för att hålla dem torra. De elektriska länspumparna slutade fungera periodvis. Under eftermiddagen på lördagen var man tvungen att köra länspumpen konstant. Kapten hade inte testkört de hydraliska pumparna innan och under natten till söndagen läckte det in så mycket vatten att man var tvungen att försöka köra hydraliska pumparna samtidigt som de elektriska pumparna för att hålla fartyget flytande.



Söndag morgon den 28 okt. Bounty 200 sjömil från stormens centrum, vågorna var 30 fot och vinden hade en hastighet på 90 knop. Besättningen var slutkörd över att inte kunna sova, de hade behövts ”alle man på däck” under natten så de hade fått jobba långt över sina schemalagda tider.

Under dagen hade maskinisten stoppat babords generator för att byta bränslefilter. Han lämnade maskinrummet några minuter och när han kom tillbaka hade babord huvudmaskin lagt av.  Barbords dagbränsletank hade också börjat läcka diesel.



Under söndag eftermiddag hade även kapten halkat och skadat sig. Man kunde enligt besättningen se att han hade riktigt ont även om han inte sa någonting. Vid 16.00 var kapten, förstestyrman och den lediga besättningen nere i maskinrummet för att få igång generatorn igen, man tror att det var ca 3 fot vatten i maskinrummet, under kvällen hostade den andra generatorn ett par gånger och man var tvungen att byta bränslefilter ett antal gånger, under den tid det tog att byta filter stängdes maskinen ner och då la även de elektriska länspumparna av.

18.00 på söndag kväll ville en besättningsmedlem kalla på kustbevakning men kapten kunde inte se någon anledning till detta. Senare under kvällen halkade ytterligare en i besättningen och en skada på ryggraden.

20.45 hade vattennivån i maskinrumet stigit över 4 fot och kapten kallade äntligen på kustbevakningen. Därefter aktiverades EPIRB:en för att man lättare skulle hitta skeppets position. 90 minuter senare kom kustbevakningen och man kunde hålla radiokontakt. Fartyget var 150 sjömil från stormens öga.

21.30 förlorade Bounty all ström och förstestyrman tog med sig en person ner i maskinrummet som nu hade midjehögt vatten för att försöka få liv i en av generatorerna. Den gick igång en stund och startade de elektriska länspumparna igen men senare la båda generatorerna och huvudmaskin av. Då kunde ingen gå ner i maskinrummet längre på grund av den överhängande faran eftersom att vattennivån nu var så hög. Det fans troligen strömkablar eller liknande som kunde ligga i vattnet i maskinrummet och de utgjorde även de en potentiell fara.

Nu började man förbereda för att överge fartyget.

02.23 meddelade man att fartyget tog in 2 fot vatten i timmen och att vattennivån nu var över 10 fot. Via radio diskuterade maskinisten, kaptenen och kustbevakningen om hur man lättast kunde komma bort från fartyget och det bestämdes att man skulle överge fartyget kl 08.00 på måndag morgon eftersom det var enklare att se någonting i dagsljus. Besättningen började ta på sig överlevnadsdräkter men valde sedan flytväst och säkerhetssele istället eftersom man kan haka fast i varandra och flyta bredvid varandra om man skulle råka hamna i vattnet.

04.00 ville besättningen hoppa i livflottar medan fartyget fortfarande var upprätt i vattnet men kapten tyckte att det var bäst att stanna ombord ändå.

04.26 fick skeppet en stor slagsida åt styrbord och vågorna började välla in över däck. Hela besättningen fick nu verkligen skynda sig att överge fartyget och hoppa i livflottar. Man befann sig nu 110 sjömil sydöst om Cape Hatteras.

När kustbevakningen kom noterades en vind på 50-60 knop med 90 knop i byarna, vågor högre än 20 fot, och sikten var emellan 1 och 2 sjömil

Nu ligger Bounty helt på styrbord sida och guppar i vågorna. Riggen slår i vattnet runt de sjömän som förtvivlat försöker simma iväg. Sakerna de skulle ta med sig i flottarna är kvar på däck och två ur besättningen som hade använt säkerhetsselarna och klickat fast sig i varandra fastnade i riggen och drogs ner under vattnet ett par gånger. Några tog sig ombord på en uppblåst flotte och några andra hängde fast i en ouppblåst flotte som de senare lyckades dra upp (så att den blåste upp sig själv).



06.41 hade 14 personer vinschats upp till kustbevakningens helikopter och två saknades. Kaptenen och en kvinna. Man såg dem senast på däck innan all förvirring över att lämna fartyget uppstod. vid 16-tiden på måndag eftermiddag hittade man kvinnan ca 8 sjömil från Bounty. Man påbörjade hjärt och lungräddning men hon dödförklarades senare på sjukhus. Man fortsatte leta efter kaptenen i 2 dagar.

Gabriella Johansson sjöfartsnyheter 2014-02-12

Kommentera gärna: