Estonia katastrofen

20 år har gått sedan Estoniakatastrofen. 989 människor fanns med ombord när färjan förliste mellan finska Utö och estniska Dagö. 

Foto: Estonias minneslund i stockholm Fotograf Marco Witt

Det har kommit in önskemål om att vi ska skriva eller i alla fall nämna Estonia så här på 20års-dagen efter katastrofen och vi har själva tänkt skriva ihop någonting men för att vara helt ärlig känns det bara helt fel. Hur ska jag (Bell) som bara var 4 år vid händelsen kunna skriva någonting och få det att låta trovärdigt när ingen levande person som har varit i närheten av en liknande händelse ens klarar av att ta in vidden av det som faktiskt hänt? 

Det går nog inte utan att ta in intervjuer med de överlevande från kattastorfen, och det är någonting som jag inte har haft möjlighet eller ork att göra, för det sliter verkligen på psyket att äns läsa andra artiklar om detta. Man vågar liksom inte yttra frågan högt som säkerligen alla tänker, hade jag överlevt om jag var med? Hur hade jag betett mig? Hade jag hängt någonstans i ett trappräcke tills jag dog, helt apatisk? Först är man glad att min slipper veta svaret på frågan, men sen går alltid tanken till alla hundratals människor som faktiskt råkade ut just för detta öde. Den mest informativa läsningen hittils är från aftonbladet som ni hittar här: 
http://story.aftonbladet.se/?id=602#section-2
och eftersom jag redan vet om att jag inte kan göra det bättre, är det lika bra att hänvisa dit med en gång för min egen skull. För det är jobbigt att dyka ner i människornas öden på detta vis.

Gabriella Bell Johansson redaktör / SN

Nyhetsarkiv

Länkar

-

Senaste nyheter