Rosenhill Seamen's Center

1980 fanns där en bowlinghall som senare har utvecklats till ett sjömansbibliotek, simhall, tennisbanor, löprundor, sporthall och café. 2011 fanns planer på att ta bort bowlinghallen som ingen ändå använde och göra ett stort och fint gym. Efter inspektioner och en tajt budget från sjöfartsverket låg allt risigt till men skam den som ger sig. För drygt ett år sedan började man riva ut bowlingbanan, måla om, lägga om golv, ny armatur och ventilation. Sen var det bara att bära ner alla maskiner som stått i två mindre rum där man kunde använda dem.

När jag hoppade av bussen vid Ivarsbergsmotet regnade det slask så som det gör här i Göteborg. Jag har varit på Rosenhill ett antal gånger förut så jag vandrade upp längst skogsstigen och gick in i entrén vid caféet. Det var en hel del människor där i färd med att tjuva en bit tårta och jag hälsade på en och annan kändis. Vid 13.00 skulle invigningen börja så vi gick en trappa ner genom ken koridor till själva gymmet. I dörröppningen fick vi en liten presentpåse var av personal i randiga skjortor. Efter ett invigningstal klipptes de blåvita banden och vi kunde nu ta några små skutt ut i det nya gymmet. I andra ändan av de avlånga rummet stod det 5 bord uppställda med nyttigt tilltugg. Bland annat olika typer av hemmagjorda rotfruktschips, nötter, kokostoppar och ett par tjejer som fixade dricka av massa frukt och grönsaker. Efter alla gosaker gick jag tipspromenad runt hela byggnaden och sen passade jag på att gymma. Vad annars?

Så nu tänker ni: Jag skulle aldrig gå på gym. Och jag förstår precis vad ni menar. Det var ungefär den känslan jag skaffade mitt första gymkort på (utan att nämna namn) ett stort och välkänt gym.

Man kommer in i träningskläder från förra århundradet och ser massa unga vackra människor som aktivt tränar med siktet på beachen. De jonglerar runt sina kroppar i trendiga tajta kläder och är desutom vältränade, många av dem kanske aldrig har haft en cellulit på låret. Man går smått nervöst fram till en maskin som ser bra ut, sneglar runt lite, inser att den tränar en helt annan del av kroppen än man tänkt sig, i mitt fall var det armar. Men har man kommit så här långt för att ge upp, nej. Man försöker fixa inställningarna så att alla höjder och längder till höger, vänster och under sitsen ska passa kroppen och så sitter man där sen och ska ta några tag i maskinen. När vikten står på 5 kilo och man inser att "Det här orkar inte jag", så känner man sig lite fånig.  Man vill inte känna sig helt dum, svag och liten så man byter helt enkelt maskin.

Någon gång har jag ställt mig på löpbandet och tänkt att en liten joggingtur är helt i min stil. När det går över från powerwalk till småjogg till springa så klampar fötterna och man tycker att man låter värre än en elefant. Sen börjar allt på hela kroppen att dallra och slänga runt i varje steg man tar och rumpan liksom studsar upp och ner och skapar extra tyngdkraft.

Tro mig, jag ar varit där!
Så vad försöker jag egentligen säga till er? Att ni aldrig ska gå på gym om ni inte vill skämmas för resten av livet? Nej.

Första gången jag kom till Rosenhill hade jag hela gymmet för mig själv. Jag kunde i lugn och ro gå runt och klämma och känna på alla maskiner, jag hittade snabbt mina favoriter. Jag hade full kontroll på radion och bestämde både volym och kanal helt själv. Jag tog 20 minuter på springbandet och fortsatte jobba mig igenom nästa alla maskiner innan jag kände att det räckte för dagen. Det spelade ingen roll att rumpan var som en efterhängsen potatissäck. "Engångshändelse" tänker ni. Men 5 gången jag var där och fortfarande tränade så gott som själv, eller tillsammans med 3 härliga gubbar, en gravid kvinna, två väninnor med 5 barn i ålder 5-14 så inser jag att Rosenhill inte är ett trendigt gym för alla som har ett behov av att visa upp sig. Rosenhill är ett ställe dit normala människor kommer för att träffas, hitta på nått och ta det lugnt.

En av mina kompisar hängde med en gång och klagade på att snuset tagit slut, och där fanns en äldre herre som genast var framme och erbjöd en prilla. Jag har förklarat för en kvinna hur löpbandet fungerade och fått hjälp att lyfta av alldeles för tunga vikter när jag själv inte orkar. Här är alla vänliga och förstående.

Nu ska jag inte dra alla gym över en kant men vad jag har förstått så är alla gym alltid helt fullproppade med massa nyårslöften såhär års, men för att få komma hit till Rosenhill måste man ha sjöfartsbok eller sjö-studentlegg. Så det är helt enkelt bara sjöfolk som kommer hit, inte halva stan.

Skulle jag välja ett bästa och värsta med Rosenhill så är det bästa helt klart att det inte är så mycket folk, och att de som är där är supersnälla (gäller även personalen). Det värsta är att man alltid har svårt att välja mellan gymmet, spela badminton i sporthallen eller simma lite. Glömde jag säga att man kan hyra utrustning för fotboll, badminton, innebandy och masa annat här..?

Det här är någonting för alla:
http://www.sjofartsverket.se/sv/Valkommen-till-seatime/ 

Kommentera gärna: